Hej på er alla goa läsare!

Har haft en ganska så lång paus nu efter att lillan kom till världen den 19/4 på påskafton. Man hinner inte riktigt med detta nu när man har en liten,hon tar ju de mesta av min tid.

Födseln var ganska komplicerad och jag sattes igång med två påsar av medicin som skulle hjälpa mig med att få igång mina egna värkar. Jag gick över tiden med 14 dagar. Värkarna var hemska,det värsta jag varit med om. Men så klart förstod jag också att dem skull vara värre än vanligt eftersom dem var konstgjorda. Timmarna gick ganska sakta just då,och efter 13 timmar hade inget hänt...jag var öppen bara 1 cm,så tillslut sa min kropp i från helt och la av. Var totalt utmattad och då beslöt läkaren att jag skulle göra Akut kejsarsnitt. Alicia hade fått elektrod i satt på huvudet för att hålla koll på henne,och hennes hjärta slogväldigt hårt.Så det var ingen snack om saken...det var ett beslut som jag inte ongrar. Alicia var väldigt stressad och hade bajsat i vattnet. 

Personalen på förlossningen var hemsk...jag hade elever som skulle hjälpa mig att genomföra allt. Men det sluta med att jag själv som är undersköterska fick lära en SSK hur man sätter en kanyl i handen. Hon stack sönder mina vener 3 gånger...innan barnmorskan kom och stack kanylen istället. Ingen som helst förståelse hade dem,för en förstföderska.  Det var rena madrömmen.

Men sen när Alicia var i våra armar och jag hörde hon skrek till efter att jag var snittat...var det bästa stunden i mitt liv. Jag visste att allt var ok och det var äntligen över. Sen var det själva smärtan efter snittet,men den gick och hantera och jag tycker absolut att det var värt de. Hade ju självklart svårt och gå för det gjorde ont men 2:a dagen beslöt vi att åka hem. Jag hade redan då kommit upp och kunde duscha. Såret läkte väldigt fint och jag kunde medicinera bort smärtan.  Jag ville bara hem för att kunna läka bättre och få ordentlig vila samt att eftersom Alicia ansågs vara frisk, var det läge och gå vidare.

Bil resan från BB gick kanon,Alicia sov hela vägen. Väl hemma,började verkligheten. Då förstod man att man äntligen hade blivit mamma och det var de största och finaste jag kunnat uppnå. Ammningen kom igång utan problem och det gjorde att det blev mer verkligt. Drömmen hade blivit sann...Alicia var i mina armar. Trött och sliten var man men så fruktansvärt lycklig.

Sen nån dag efter att vi hade kommit hem kom tårarna och man var jätte känslosam över allt som hade hänt. Jag trode inte att jag skulle klara av och tahand om denna lilla varelse. Hur skulle jag kunna vara den bästa föräldern och skydda henne från allt de onda som finns i världen. Den förstår jag nu att det inte går,man kan inte skydda henne från allt men man kan göra sitt bästa. Ger man henne massor med kärlek och omtanke så tror jag att de kommer gå bra. Man får tänka på hennes grundbehoven först. Nu när tiden har gått och hon har hunnit bli 8 veckor,har man lärt sig väldigt mycket och man har sakta börjat växa in i sin roll som förälder. Trodde aldrig att man skulle ha så här starka känslor som förälder...en helt fantastisk känsla och jag skulle aldrig vilja byta ut den.

Nu har man sakta kommit in i en balans men det finns mycket nytt fortfarande kvar att gå igenom och man lär sig varje dag något nytt. Det är slitsamt men,det blir också väldigt mycket goda skratt när man grejar med Alicia. Att bara se henne vakna till på morgonen gör ju att man börjar le och blir helt fylld av kärlek. Det är fantastiskt hur mycket kärlek dessa små liven kan stråla.  Jag bara älskar och vara mamma till lilla Alicia. :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ny dag med nya utmaningr väntar även denna dag. Sitter vid fönstret och ser att det ser väldigt grått och trist ut ute just nu. Snön ligger endast längs med gräskanten,resten har hunnit redan smält bort. Börjar nu längta efter våren och solen.   ...

Jahap....då försvann de inlägget då,när lilla busungen beslöt sig för att mamma ska inte sitta vid datorn och skvallra vad vi gör om dagarna. Så jag beslöt mig för att dra ut datorsladden från vägguttaget och då blir mammas datorn svart som natten. :...

Så där jag. Då är man tillbaka igen till denna blogg och fy skäms på mig så länge sen det var jag gjorde mitt sista inlägg. Men,så är det när man får barn. Prioriteringarna blir ändrade och specielt när man blir förälder för första gången. Allt har v...

Då har en ny dag fått sin början med nya utmaningar och händelser.   Har precis somnat Alicia igen och nu blir det lite egen tid för in del. Greja med sånt som jag annars inte skulle hinna med när man är ensam hemma. Tänkte först att även jag s...

Då börjar dagen gå mot sitt slut för denna gång med.   Idag har både Alicia och jag haft en lugn och ro fylld dag. Måste bero på att jag har fått börja ge mjölkersättning till Alicia,då min egen mjölk inte räcker till,så att hon alla gånger blir ...