Ny dag med nya utmaningr väntar även denna dag. Sitter vid fönstret och ser att det ser väldigt grått och trist ut ute just nu. Snön ligger endast längs med gräskanten,resten har hunnit redan smält bort. Börjar nu längta efter våren och solen.

Här hemm har det blivit tidig monar vrje dag,det blir redan att både Alicia och jag kliver upp vid 6-7 tiden efter att sambon har åkt iväg till jobbet.

Igår var det full fart på lilla pinglan...och hon har nu börjat ta fler steg utan stöd än vanligt. Jag antar väl att snart så kommer hon kunna gå helt. Att se henne utvecklas är nog det mest spännade jag varit med om och väldigt intressant hur fort det kan gå. Ena stunden så är dem i magen och sparkar och har sig och andra stunden när dem väl har kommit ut,så går tiden så fort att dem helt plötsligt ska gå och bli självständiga små människor.

Blev lite nostalgisk igår, när jag och sambon satt och såg på gamla foton som vi tog när hon var nyfödd. Vad tiden har gått otroligt fort. Nu har hon redan hunnit växa ur sin babyskydd och då får vi köpa en ny bilbarnstol. Om 2 månader blir hon redan 1 år och det ska planeras kalas och allt. Tur är iaf att vi har kunnat fota och vid rättans stunder även filmat en del av utvecklingsprocessen. Vi har foton att se över och minnas hur det var.

Att ha längtat efter ett barn så mycket som vi har gjort och nu få uppleva de fantastiska tillsammans med min sambo och Alicia gör att man orkar ta vara på varje dag som man får. Att få vakna varje morgon med att ha henne liggades brevid mig är nog det bästa jag fått uppleva. Hur ledssen eller nere man kan känna sig ibland,så räcker det och få se hennes små ögon som ler tillbaka mot en blir man helt varm i kroppen. Man känner hur kärleken strömmar mot en. Det blir som att alla bekymmer bara försvinner och man lever här och nu.  Njuter så av att få vara mamma. Ingen dag är sig lik och jag älskar det.

Jahap....då försvann de inlägget då,när lilla busungen beslöt sig för att mamma ska inte sitta vid datorn och skvallra vad vi gör om dagarna. Så jag beslöt mig för att dra ut datorsladden från vägguttaget och då blir mammas datorn svart som natten. :P

Då gör vi ett andra försök att får denna inlägg publicerad men vad jag skrev innan,har jag redan glömt. Så vi får helt enkelt se hur detta slutar. Just nu står det helt still och jag har ingen aning om hur sjag ska formulera allt men som sakt i en mammas vardag kan man råka ut för precis vad som helst.

Just nu är mina vardagar ganska så enkel riktade då jag återigen har blivit hemma mamma och jobb situationen som tim vikarie står just nu still. Men just nu så passar dig mig ganska bra,då jag helst vill tillbringa mer tid med Alicia nu när hon har börjat ta sina små första steg och farten är på höksta nivå för en 9 månader gamla tös. Farten på mamma är detsamma och varje dag känns som man har gjort några mil på löpbanan. Men det är bara roligt,det är vid dessa tillfällen som man känner att man lever.

Vi brukar även ta promeader i naturen och det är en frizon i sig. När Alicia sitter framåt åkandes i sin vagn finns det så mycket för henne och se att hon bara njuter och tittar runtomkring sig så hon inte missar något. Det är dessa tillfällen som jag försöker ta vara på och även kunna koppla av själv och det är då jag fotar mycket. Hon sitter ju så lugnt i vagnen. Naturen här omkring är helt otrolig så här års och det blir många långpromenader längsmed sjön.

Hon är ju helt otrolig på att hitta en massa saker och stoppa i munnen,så igår blev det storstädning här hemma för att rensa så mycket det bara gick. Nu har man kliniskt rent. Min värsta madröm är ju att hon ska hitta nått och stoppa i halsen. Visst,man kan kanske inte hålla koll 24 seven men jag vågar inte ta chansen. Så om jag får lida för att hålla extra rent här hemma får jag väl ta det. Hellre de än att utmana ödet och det händer nått. Det rolig är ju när man sitter och gör något själv och så blir det knäpp tyst,de är då man uppmärksammar att nu är det nått som är i görningen...och när man väl går och tittar...ja då hittar man henne oftast bland mina garnnystan eller att kastrullskåpen är utplockade.Inga vanliga leksaker duger till. :)

Livet är ganska roligt just nu och utveckligen av Alicia är helt fantastiskt och få uppleva. Dagen så här långt har varit bra och mycket skratt blir det när man lyssnar på Alicias babbel som,låter som om hon skulle föra en djupare disskustion med någon.

Nu måste jag dra mig vidare...so long,så länge!

Så där jag. Då är man tillbaka igen till denna blogg och fy skäms på mig så länge sen det var jag gjorde mitt sista inlägg. Men,så är det när man får barn. Prioriteringarna blir ändrade och specielt när man blir förälder för första gången. Allt har varit och är fortfarande nytt och man har inte riktigt tid till annat än denna efterlängtade barn som har sina krav och behov att få till godosedda. Nu har man äntligen fått lite mer kött på benen och har hitta en någolunda balans med detta nya liv. Vad passar bättre än och lägga in ett nytt kapitel om detta in i bloggen.

Att bli förälder är ju inte en dans på rosor,från det att man kommit hem från BB även fast man har hört en del otroliga berättelser från andra,och alla dessa lov ord om att det är helt underbart med en liten bebis att man sa ta vara på den tiden när dem är spädbarn men nu har Alicia redan hynnit bli 9 månader och istället har vi fått andra och nya utmaningar. Det finns dessa stunder då man verkligen kan tycka att det är helt fantastiskt men det finns också stunder då man verkligen känner att man inte kanske orkar alltid vara 100% på topp och inte tycker att det är så himla roligt. Jag har bestämt mig för att denna blogg kommer handla mycket om min vardag som mamma till en helt underbar liten tös,som verkligen har tagit mitt liv med storm och gett mig meningen med livet.

Just nu så kommer det ske en del ändringar med utseendet och det kommer vara under ombyggnastion....har inte riktigt kommit på hur jag vill att min sida ska se ut...men den som lever får väl se med tiden. :)

So long....se ya soon!