Äntligen fick man tummen ur röva och tog sig ner till närhälsan för att ta  5 rör blodprov och lämna kiss prov för att se att allt är ok med kroppen och "bebben". Hade ingen lust igentligen med de,men hjärtat fick köra mig istället och då gick det lite lättare även fast jag satte emot först. Var nog första gången på dessa 6 månader som jag inte var på humör och arg...men som tur var gick det över likafort när jag väl tog mig till bilen.

Haft ont i höften idag igen antagligen suttit för mycket idag,så ischiasnerven plågar mig när jag väl börjar gå. Tar ju mig inte ut lika ofta pga dessa jädrans trappor som är så jobbiga och gå upp nu när man börjat bli framtung.  Jag har alltit undrar hur det är och vara gravid och tyckt kanske ibland att en del gnäller mer än vad man behöver,men gissa om jag har nu börjat tänka om,när jag själv är i den situationen. Det är ta me fasen inte så lätt som man kanske tror.  Man mår illa en hel del,som jag i hela 5 månader kräktes jag och kunde inte behålla nått. Man var ofta ledssen och känslomässigt i obalans,kunde börja gråta för lilla minsta.

Sen började magen och växa och det spänner ju som tusan,ibland känns det som att det är någon som försöker sprätta upp skinnet när livmorden växer och huden töjs ut. Man får ont i ryggen,höften och bäckenbotten. Svårt att sova på nätterna då bäbisen oftast väljer läget själv hur man ska ligga i sängen eller på soffan.

Aptiten är inte alltid den bästa och ibland blir man bara less och äcklad av all mat och dess dofter. En" halbränna from hell" resulteras när man väl får i sig mat och det i sig orsakar att magkattaren börjar väckas till liv. Det är bara och försöka lindra det värsta med Omeprazol som inte skadar barnet...tack och lov. Det är nog min räddning,annars hade man nog fått blödande sår i mag munnen.

Jag som är först födeska tycker att det är det största och svåraste utmaningarna jag hittills har upplev och ändå har jag inte kommit in i sista fasen,födseln. Kan man bara föreställa mig hur det kommer vara. Vilken insats ni göra alla mammor....hatten av till er och all respekt. Man får nog större respekt för mammor när man själv går igenom de. 

Känner mig ibland bara så otröstlig och uppriven av hela saken och massor med känslor som väller över men jag tror också att det beror mycket på att man är ny i gänget. Kanske kommer det iframtiden kännas lättare och hantera en graviditet än vad det är nu,eftersom allt som händer med kroppen är helt nytt och främmande. Man växer nog i i den rollen med tiden och då kanske nästa graviditet inte alls känns och är så jobbig. Vad vet jag,det återstår väl och se.

När jag väl känner och ser hennes rörelser i magen så glömmer man alla dessa symptom och bara njuter av vet skapen om att jag ska bli mamma och sambon kommer bli en underbar pappa. Det ger en styrkan att fortsätta kämpa och nu finns det ju ändå ingen återvändo,inte för att jag skulle önska det heller.

Jag är så glad och lycklig över denna lilla mirakel som vi väntar på :) Hon har gett mig en mening i livet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ny dag med nya utmaningr väntar även denna dag. Sitter vid fönstret och ser att det ser väldigt grått och trist ut ute just nu. Snön ligger endast längs med gräskanten,resten har hunnit redan smält bort. Börjar nu längta efter våren och solen.   ...

Jahap....då försvann de inlägget då,när lilla busungen beslöt sig för att mamma ska inte sitta vid datorn och skvallra vad vi gör om dagarna. Så jag beslöt mig för att dra ut datorsladden från vägguttaget och då blir mammas datorn svart som natten. :...

Så där jag. Då är man tillbaka igen till denna blogg och fy skäms på mig så länge sen det var jag gjorde mitt sista inlägg. Men,så är det när man får barn. Prioriteringarna blir ändrade och specielt när man blir förälder för första gången. Allt har v...

Då har en ny dag fått sin början med nya utmaningar och händelser.   Har precis somnat Alicia igen och nu blir det lite egen tid för in del. Greja med sånt som jag annars inte skulle hinna med när man är ensam hemma. Tänkte först att även jag s...

Då börjar dagen gå mot sitt slut för denna gång med.   Idag har både Alicia och jag haft en lugn och ro fylld dag. Måste bero på att jag har fått börja ge mjölkersättning till Alicia,då min egen mjölk inte räcker till,så att hon alla gånger blir ...