Hej på er alla goa läsare!

Har haft en ganska så lång paus nu efter att lillan kom till världen den 19/4 på påskafton. Man hinner inte riktigt med detta nu när man har en liten,hon tar ju de mesta av min tid.

Födseln var ganska komplicerad och jag sattes igång med två påsar av medicin som skulle hjälpa mig med att få igång mina egna värkar. Jag gick över tiden med 14 dagar. Värkarna var hemska,det värsta jag varit med om. Men så klart förstod jag också att dem skull vara värre än vanligt eftersom dem var konstgjorda. Timmarna gick ganska sakta just då,och efter 13 timmar hade inget hänt...jag var öppen bara 1 cm,så tillslut sa min kropp i från helt och la av. Var totalt utmattad och då beslöt läkaren att jag skulle göra Akut kejsarsnitt. Alicia hade fått elektrod i satt på huvudet för att hålla koll på henne,och hennes hjärta slogväldigt hårt.Så det var ingen snack om saken...det var ett beslut som jag inte ongrar. Alicia var väldigt stressad och hade bajsat i vattnet. 

Personalen på förlossningen var hemsk...jag hade elever som skulle hjälpa mig att genomföra allt. Men det sluta med att jag själv som är undersköterska fick lära en SSK hur man sätter en kanyl i handen. Hon stack sönder mina vener 3 gånger...innan barnmorskan kom och stack kanylen istället. Ingen som helst förståelse hade dem,för en förstföderska.  Det var rena madrömmen.

Men sen när Alicia var i våra armar och jag hörde hon skrek till efter att jag var snittat...var det bästa stunden i mitt liv. Jag visste att allt var ok och det var äntligen över. Sen var det själva smärtan efter snittet,men den gick och hantera och jag tycker absolut att det var värt de. Hade ju självklart svårt och gå för det gjorde ont men 2:a dagen beslöt vi att åka hem. Jag hade redan då kommit upp och kunde duscha. Såret läkte väldigt fint och jag kunde medicinera bort smärtan.  Jag ville bara hem för att kunna läka bättre och få ordentlig vila samt att eftersom Alicia ansågs vara frisk, var det läge och gå vidare.

Bil resan från BB gick kanon,Alicia sov hela vägen. Väl hemma,började verkligheten. Då förstod man att man äntligen hade blivit mamma och det var de största och finaste jag kunnat uppnå. Ammningen kom igång utan problem och det gjorde att det blev mer verkligt. Drömmen hade blivit sann...Alicia var i mina armar. Trött och sliten var man men så fruktansvärt lycklig.

Sen nån dag efter att vi hade kommit hem kom tårarna och man var jätte känslosam över allt som hade hänt. Jag trode inte att jag skulle klara av och tahand om denna lilla varelse. Hur skulle jag kunna vara den bästa föräldern och skydda henne från allt de onda som finns i världen. Den förstår jag nu att det inte går,man kan inte skydda henne från allt men man kan göra sitt bästa. Ger man henne massor med kärlek och omtanke så tror jag att de kommer gå bra. Man får tänka på hennes grundbehoven först. Nu när tiden har gått och hon har hunnit bli 8 veckor,har man lärt sig väldigt mycket och man har sakta börjat växa in i sin roll som förälder. Trodde aldrig att man skulle ha så här starka känslor som förälder...en helt fantastisk känsla och jag skulle aldrig vilja byta ut den.

Nu har man sakta kommit in i en balans men det finns mycket nytt fortfarande kvar att gå igenom och man lär sig varje dag något nytt. Det är slitsamt men,det blir också väldigt mycket goda skratt när man grejar med Alicia. Att bara se henne vakna till på morgonen gör ju att man börjar le och blir helt fylld av kärlek. Det är fantastiskt hur mycket kärlek dessa små liven kan stråla.  Jag bara älskar och vara mamma till lilla Alicia. :)

Här kommer en fin bild som jag tog igår smygande på sambon när han låg på soffan och hade sitt huvud i mitt knä och lyssnade på magen om han kunde höra bebisen. Vi satt och prata om bebisen och under tiden rörde hon sig hela tiden. Det hela slutade med att kärleken somna.

 "Blivande pappans Längtan"

God morgon! Idag går vi in i vecka 33. 80,4% avklarat 55 dagar (ca 8 veckor) kvar till beräknad förlossning. Magen har blivit stor nu och det börjar kännas tungt, känner mig också tröttare än förut. Nu är längtar stor och få se denna lilla varelse. Spännande och se om jag går över eller under. Många gissningar har jag fått.

Här kommer en liten hälsning från oss. Hitta denna vackra dikt på nätet av en renslump och jag var bara tvungen och ha den,så jag gjorde en tavla av den som jag ska ha i lillans rum sedan som minne från min graviditet. Det är precis dessa ord som vi bär inomoss just nu men har inte själva fått fram dem på papper,så någon annan får ta äran av att ha skrivit dessa vackra ord som många förstagångs fördäldrar säkert också känner.

God morgon!

Sitter här i lugnet och lyssnar på Celine Dions nya skiva just nu och försöker vakna till för första gången på väldigt länge,utan någon som helst stress att uträtta ärenden eller att det ska behövas ringa runt för att ordna nått.

Nu har lugnet äntligen kommit till mitt hem och jag bara njuter av detta.

Igår ringde Barnmorskan på eftermiddagen och berätta om mina järnvärden,som var något låga 114 denna gång...så jag blev skriven på järn tabletter som jag var och hämta ut igår...och starta första kuren idag. Så nu ska väl vi få värderna upp igen. :)

Vädret i Lidköping har varit plusgrader nu i flera dagar och snön har börjat smälta bort...och de gröna gräset har kommit fram och känner hur jag börjar piggna till och få redan tidiga vårkänslor. Helt underbart...jag längtar efter våren,nått så fruktansvärt...då vet man att det är inte länge kvar tills vi får se våran lilla för första gången.

Nu blir det frukost för jag är vrål hungrig och har suttit uppe nu ett tag.

Önskar er alla en fin dag! Kramiz

Hej på er alla bloggisar!

Idag har vi haft fullrulle här hemma med att försöka få ordning här hemma nu efter att gamla lägenheten är borta ur bilden. Orken har ju varit hyffsad idag,hunnit springa på 2 loppisar och handla på willys och ÖoB, men det tar ju på krafterna för mig att gå på stan. Bebisen härjar en heldel i magen och det gör att jag får tryck neråt när jag går och då kan man knappt gå för det gör så ont.Men det var bara och bita ihop och fortsätta. 2 Månader kvar och idag började Vecka 32.

Idag fick jag också en överraskning av en gammal barndoms vän, hon hade skickat ett stort paket till mig med massor med barn kläder och täcke till spjälsängen utan att jag visste om de....jag gick runt och undrade vad jag hade beställt själv men glömt bort när jag fick lapp på posten igår...:) men nope jag hade inte beställt nått. Så tacksam över dessa saker och dem kommer till användning.

Ikväll laddar vi inför Melodifestivalen så nu blir det och laga lite middag innan sen blir det mys kväll med lite smått och gott. Önskar er en fortsatt trevlig kväll ! 

Chingeling och Kramiz/ Maria

God morgon!

Ännu en ny dag med nya utmaningar och händelser väntar oss. Snart är även Januari månaden slut och Februari står runt hörnet...ska bli skönt och börja en ny månad,denna månad har känts väldigt långt. Sen är det bara 2 månader kvar till bäbisen är beräknad.

Idag kommer det bli en ganska lugn dag för min del,nu är gamla lägenheten färdig och ska endast genom gå sin besiktning idag och på Fredag kan jag lämna in nycklarna,sen är den borta ur min dags planering. :)

Idag har vi besök hos BM igen,vi ska ta lite nya prover på mig,kolla blodtrycket och sen lyssna på bäbisens hjärta och mäta magen. Alltid lika spännande,även fast man får springa där ofta. Skönt och få veta att allt är ok med oss bägge.

Det är nog de jag ska göra idag,sen blir det och vila resten av dagen och låta kroppen varva ner efter allt med flytt och annat.

  Här  kommer en bäbis video med lite karate träning i fullgång i vecka 31 :)